Genetisk toxikologi
Projektledare: Björn Hellman
I detta projekt fokuserar vi på primära DNA-skador i form av DNA-strängbrott med hjälp av Comet assay. Med denna metod fångas enkel- och dubbelsträngbrott upp i enstaka celler. Vi har vidareutvecklat protokollet genom att effektivisera laboratorie-, analys-, och databehandlingsprocesser. Metodutveckling har hittills resulterat i artiklar som beskriver ett protokoll för vad vi kallar Flash-comet (Bivehed et al., 2020; Bivehed & Hellman, 2020). samt beskrivit en alternativ statistisk metod (UCDAS) för analys av comet data (Bivehed et al., 2020). För närvarande utvecklar vi i samarbete med professor Ola Söderbergs forskargrupp, en metod som gör det möjligt att skilja mellan enkel- och dubbelsträngbrott i en och samma ”kometsvans”. Förhoppningsvis kommer vi i ett annat samarbetsprojekt med Ångström-laboratoriet snart få till en mer automatiserad version av Flash comet. Utöver Comet assay har vi även satt upp ett cytochalasin B-baserat mikrokärntest för att detektera kromosomskador i enstaka celler. Gruppen består i dag av professor Björn Hellman, doktorand Erik Bivehed och forskningsassistent Rein Fadoul.
Målsättningen är att förbättra riskbedömningen vad gäller människors exponering för genotoxiska agens. Vid exponering för cancerframkallande ämnen är det nämligen viktigt att skilja mellan genotoxiska carcinogener och ämnen som ökar risken för cancer genom att verka via andra mekanismer. DNA-skador kan exempelvis uppkomma genom att ett ämne direkt attackerar DNA, men de kan också uppkomma som ett resultat av exempelvis cytotoxicitet – vilket för en genetisk toxikolog är mindre allvarligt. Numer arbetar vi huvudsakligen med odlade celler för att identifiera genotoxiska ämnen och vid metodutveckling, men i våra tidigare studier har vi använt primära DNA-skador i perifera lymfocyter som biologiska exponeringsmarkörer (ex i blodprover från patienter som fått cytostatika eller från de som exponeras för radon i hemmiljön). I andra projekt etablerade vi långtidskulturer av lymfocyter från blodgivare för att bland annat studera individuell variation i känslighet gentemot genotoxiska agens, DNA-reparation, oxidativa DNA-skador mm.